Finns det en chartergud?

Vi lämnade Cala Bona i strålande sol klockan 8 i morse. Bussturen till flygplatsen, säkerhetskontrollen och väntandet var lite skakigt. Vi såg allt som uppvärmning, och var laddade till tusen för att fixa den sista stora utmaningen - flygresan hem. Vi hade förberett båda barnen på vad som gällde och hur de skulle uppträda, men åtminstone tvååringens minne är ju kort. Fyraåringens minne är som bäst när det gynnar henne själv. Snacks, dricka och andra mutor var packade, med det var de redan på flygresan ner och det hjälpte inte då.

Flygresan började med en överraskande snytning. Yngsta drar plötsligt loss ett engångsnackskydd från sätet framför, och snyter sig högt och ljudligt i det. Sen knölar hon ihop det och torkar sig omsorgsfullt om näsan. Förvåningen knäckte oss och vi började skratta. Naturligtvis fick vi sedan försöka rädda de som kunde räddas av resten av nackskydden.

Vi satt på rad 7, sätena abc. Det var ju då tänkt att den snorande skulle sitta i knät på en av oss (eftersom hon inte fyllt 2 år och inte hade eget säte). Jag frågade en flygvärdinna om det fanns någon ledig plats i planet, var som helst duger (till mig själv tänkte jag), men fick svaret att det var fullt. Lilla ville inte sitta still och jag kände att det här kommer bli katastrof.

Någon måste lyssnat. Oklart vem – men som hen levererade! Inom loppet av fem minuter efter min uppgivna tanke inträffar två avgörande saker:

1. Dottern somnar! Hon slocknar i mitt knä och sover nästan en timme. 
2. Det finns plötsligt ett säte ledigt! En person har inte kommit i tid och på ett ställe i hela planet finns ett ledigt säte. Gissa vilket? Nummer 7d! Platsen på andra sidan gången från där vi sitter.

Ovanlig syn. 

Resten av flygresan är len som sirap. Lite trög, och så oerhört söt i smaken. Maken och jag sitter bara och ler, medan våra två döttrar tokcharmar medpassagerarna.

Mirakel kan uppenbarligen ske, och hade inte äldsta dottern envisats med att ha gardinen fördragen för fönstret hela vägen till Sverige, så hade vi kanske fått se någon vandra på molnen. Jag hade i alla fall inte blivit förvånad.

Yeeey!