Synligt

Det var efterkontroll idag efter laseroperationen, och redovisning för optikern och ögonläkaren i om jag använt alla droppar och krämer till ögonen som jag skulle. Nu har jag förvisso gjort allting enligt ordination, vill varken äventyra synen eller riskera tilläggsoperation, men jag var ändå lite nervös. Det var dessutom en lurig optiker som bytte bokstäver på tavlan när jag skulle testa andra ögat. Prestationsångesten ploppade plötsligt upp som en ovälkommen och överraskande gäst. Syntestet gav dock mycket väl godkänt. Hornhinnan är läkt och det kändes som en belöning för alla de dagar jag gått runt i solglasögon när det varit molnigt eller regnet öst ner.

Jag är så glad och stolt över att jag vågade göra den här operationen. Lättad över att den gick bra. Overklighetskänslan är dock fortfarande stark. Det är en sådan ynnest för mig att kunna se, jag som är van att leta mig halvblind ut i badrummet varje morgon. Nu börjar jag sakta vänja mig. Oftast börjar morgonen fortfarande med att jag famlar efter mina glasögon på sängbordet. Vanan av att inte ta ut mina linser varje kväll sitter också djupt. Flera kvällar har jag varit på väg att ta ut de linser jag inte har, hällt upp linsvätska i koppen jag ännu inte slängt. Befängt, jag vet. Varför slänger jag den inte? Kanske efter sista kontrollen i augusti. Då är också de tre månadernas regel om solisar varje dag oavsett väder slut. Sen gäller enbart solglasögon de dagar det är sol, känns mer normalt.

Solisar på, trots regn. Doctor's order. 

Sammanfattningsvis: 

Mars 2012. Kan inte läsa översta raden med de två stora bokstäverna på optikerns bokstavstavla. 

Maj 2012. Kan läsa raden längst ner på tavlan utan problem. Frihet och seger!