Kalas, kalas, kalas

Maken inledde kalasveckan med en after work i tisdags med två kompisar. De inledde enligt rapport med en öl på nya innestammisstället i Göteborg – Clarion Hotel Post. Maken var måttligt imponerad, men så är han också mer av en pubkille. Uppskattar inte champagne, lila stoppade stolar och tunga tyger på samma vis som jag.

Jag tog över stafettpinnen på onsdagen och gick till samma hotell med två av mina vänner. Den ena har jag känt sen dagis, dvs i 34 år nu, och den andra i 17 år. Räkmacka och rödvin på Posthotellet med två kloka kvinnor som precis som jag försöker få ihop alla delar av livet utan att somna varje kväll så fort huset blivit tyst. Hålla med, säga emot och diskutera. Skratta rakt ut och inte tänka på något annat än det som händer precis här och nu. Det var så kul att ses och prata om allt mellan (bokstavligen) himmel och jord, att var ute till klockan 20. Jisses. Jag hann hem till onsdagens Grey's Anatomy. Annars hade cirklarna rubbats lite väl mycket kanske.

Det var ju inte mer än rätt att barnen fick gå på kalas på torsdagen, efter mammans och pappans utsvävningar dagarna innan. Vincent fyllde sex år och hade BBQ för sin kompisar hemma i trädgården. Låter mysigt, eller hur? Det var det, men det kan också läsas som verkligheten var: medan barnen knödde runt leksakståget mellan Graz och Vänersborg på Vincents och hans brors rum, så grillade pappan i trädgården, iförd regnställ och under parasoll i skydd för det kyliga majregnet. Övriga föräldrar väntade inomhus med chipsskålen inom räckhåll. Nio barn i åldrarna 2-6 år i samma rum kunde inneburit katastrof. Men icke. Det är förvisso bra att alla hyllor är fastskruvade i väggen, och ett och annat slagsmål är ju svårt att undvika. Men i övrigt – mycket bra kalas utan alltför mycket blodspillan och en hel del tårar.