Äkta sommarväder och en topplista

Tredje semesterveckan går i mål med en stranddag att lägga till de övriga. Vi har inte haft en enda dag med dåligt väder sen vi gick på semester, en natts regn är allt jag kan klaga på. Och då låter jag bli. Häromnatten låg vi och svettades med öppen balkongdörr mitt i natten och såg himlen klyvas av blixtar, men inte en droppe regn och inte ett dunder. Hade jag vetat vilken sommarvädergud (Tomas Ledin?) jag mutat så hade jag delat med mig av informationen. Kanske hänger jag bara med på någon annans goda karma, någon som också färdats samma sollyckosamma väg som oss, från kust till kust och tillbaka igen.

Strandlivet med barn är ju lite annorlunda än utan. En av oss håller blicken stint på våra avkommor, annars riskerar vi fler incidenter som den idag när jag tittade bort för att rädda dem från en brännmanet. På den huvudvändningen hann en börja hoppa på de svarta fläckarna på stenarna och den andra hann följa efter. Den andra ramlade och slog sig. Och så var de bara en. Nejdå, det gick bra.

Men om man nu är fler än barnen i antal på stranden så kan man låta blicken glida iväg över resten av badgästerna. Efter tre veckors badande på olika stränder så har vi samlat på oss de flesta sorters badare. Dock tror jag att vi träffat på de mest unika exemplaren under de senaste dagarna här på västkusten. En som helt klart utmanar om förstaplatsen över de mest sällsynta exemplaren bland badjävlarna var den toplessbadande mamman i 45-årsåldern med större sillisar än vad jag önskar någon och med bröstvårtor som hotade att sticka ut ögonen på de närmast badande. Hon gjorde vad hon kunde för att synas, pratade med alla och gick låååånga omvägar runt folk. Framgick det nu att jag inte är avundsjuk. Inte alls.

Den framåttunga 40-taggaren har dock en utmanare i killen med tatuering i ansiktet och med så tränade (?) armar att han inte kunde hålla dem rakt ner nära kroppen. Tillsammans med sin marijuanarökande blonderade flickvän rammade han en bergvägg med sin bil när de skulle fickparkera och orsakade kilometerlång kö ner till badplatsen.

Hur jag vet detaljerna om respektive kandidat? Min make var vänlig nog att upplysa mig om donnan med tuttarna i vädret, och kraschen blev jag förvisso inte vittne till, men fick frågan från deras möjligtvis inte så hedersamma kompis om jag kunde köra den bil som skulle dra upp den krockade eftersom ingen av de inblandade hade körkort... Jag tackade nej och pep iväg räddare än en medelsvensson utan välplanerat fredagsmys.

Det ser ut som om regnet drar in imorgon. Synd, för jag hade sett fram emot ytterligare en dag med juice- och saltvattenkladdiga fingrar, sandiga bullar och ljummet havsvatten att svalka sig i. Dessutom ville jag syna fler kandidater. Och kanske bli synad? Det vore ju inte förvånande om inte någon perfekt människa har vår familj på listan över kandidaterna till badjävlarnas värstinglista. I så fall är jag redo att ta emot medaljen. I solsken.

Mellan två bus.