Får får får?

Planen för dagen var att möta upp en av mina bästa vänner och hennes familj på ett ställe som ligger rätt så mitt emellan våra bostadsorter. Tipset löd att den nybyggda lekparken mitt i Varberg skulle kunna vara en plats för barnen att göra av med energi medan di äldre (35+) fick vila benen på en bänk. Vädret var inte det bästa när vi lämnade Torslanda, men eftersom prognoserna sa värme och uppehåll så klädde vi oss givetvis i shorts, samt lämnade regnkläder och paraplyer hemma. En barnfamilj living on the edge. I höjd med avfarten till Varberg:

Ändrade planer. Vi åkte en bit inåt landet istället, till Österöö Fårfarm. Vi hoppades att regnet skulle hålla sig vid kusten, och vi fick rätt, vi fick bara några få droppar på oss. Mamman, som var klädd för parkhäng i solen med en latte i handen, fick svida om från ljusa sandaler till de något mer tåliga svarta gympadojorna. Resten var inte att göra så mycket åt.

 Klädda för farmen?

Mitt undermedvetna hade koll, fem minuter efter att barnen hoppat in bland lammen kom lillasyster gående med ett redigt lass lammbajs under ena skon - och en hel del misstänkt smet på benet. Hon blev snabbt ivägskickad med maken för rengöring. Minuten senare kom storasyster ut ur lammhägnet med en hand full av "lera". Sen var det färdiglekt med lammen och vi plockade istället fram picknicken.

 

Efter kaffe i plastmuggar från termos, hembakade kolakakor serverade i plastburk och mackor i foliepaket så såg vi den här skylten:

Med (o)skyldiga miner och visslande gick vi till nästa aktivitet, lammsafari i skrinda efter traktor. Till skillnad från på Gotland fick vi komma riktigt nära både kor och får. Vissa ville komma ännu närmare och fick hållas tillbaka en aning.

Åkturen kostade 50 kronor per person, men makens förslag om att han själv skulle köra oss bak i skuffen runt gården för 50 kronor per familj röstades ner. Väl ute i hagen var han dock gladast av alla och tyckte han fått god valuta för pengarna. Jag hade gärna betalat det dubbla om jag fått bondens tips om hur han med låg stämma och mjuka kommandon fick sin hund att valla fåren precis dit han ville. Känns som en hemlighet en kunde ha nytta av.

Ett besök på Österöö rekommenderas, men nu får livet på landet vänta lite för min del. Det verkar rinna stadsblod i mina ådror. Och ja, jag gick på skämtet från lammbonden om att det fanns AC i skrindan vi färdades i.