Badliv (och om ett parasoll)

Så kom de här dagarna som står som motsats till höstens leriga regnbyxor och vinterns mörka och kalla väntan på morgonbussen. Livet på stranden är inte svårare än att det går att köpa en glass om kurvan pekar neråt.

Visst, det har inte varit raksträcka, men det är det ju sällan. Vi var första bil på parkeringen till Ljugarns gigantisk långa sandstrand idag. Det betyder, som ni kanske förstår, att vår strategi på semestern att hålla tjejerna uppe till ca 21 så att de skulle sova sina 11-12 timmar till 8-9 på morgonen, totalt har misslyckats. Ingen somnar på kvällen, alla vaknar på natten och minst en vaknar innan klockan 6 på morgonen. Maken och jag har dock lyckats snika till oss ”sovmorgon” till strax efter 7 med hjälp av förfrukost (en banan till varje barn) samt diverse av Apples produkter. En morgon lekte de analogt med dockor och spel tills lillasyster kom på att soffan var en brandbil och ljudet av det fick oss att gå upp. Det är således inte så att vi stressar till stranden för att få bästa platsen. Den kommer på köpet.

Vi byggde sandslott hela familjen och det var roligt (samt taget som scen ur en semesterkatalog) tills treåringen tog på sig rollen som utböling och gjorde ett inbryt över vallgraven. Springandes kastade hon sig framåt och landade på magen på rakt på de uppbyggda tornen. Då brast det för femåringen och vi fick bryta för bad.  Det gjorde dock inte mamman något alls efter 20 minuters sittande på huk med sand mellan skinkorna. Istället blev det premiärdopp i havet. Barnen hade bara tänkt gå i en bit, men blev varse om havets kraft  när de slogs omkull av vågorna och därmed också officiellt hade badat. Vi var där och fångade upp dem, men det var rätt bra att de fick känna på hur starka strömmarna är.

Sen var det dags för lunch. Vi provade en ny strandrestaurang med servering i en trädgård. Perfekt för barnen att leka runt i så föräldrarna fick äta i något lugnare takt än på helvetestimmen en januarimåndag. Vi hade en liten incident som fick min make att, återigen, utbrista, "...den som säger att tjejer är lugnare än killar kan få låna våra en dag! Eller två veckor!". Som rubriken avslöjar så var det ett parasoll inblandat i det som kunde slutat som en pinsam, kostsam och eventuell skadefylld historia, bara blev ett litet skrik och en uppvisning i två föräldrars uppövade reaktionsförmåga samt bevis på att vi faktiskt har ögon i nacken. Från en lugn stund där vi åt i godan ro och barnen dansade en liten dans kring parasollet med stenfot, så måste världens relativa viktförhållanden plötsligt satts ur spel, för det parasoll som inte vara var gigantiskt, utan också varit svettigt för två pappor att få på plats, kunde plötsligt vältas av två taniga småtjejer på totalt 40 kilo.

 Vila för pappan...

...och för mamman. 

 Lerbad. 

Sen åkte vi till en ny badplats och gjorde om samma sak (minus parasollet).