Hej och välkomna till vab-dag nummer sjuttioarton

Vi vaknade igår till ljudet från en hostattack i klass med en storrökande skogshuggares. Jag behövde inte ens lyfta huvudet från kudden för att förstå innebörden av det ljudet. Jag såg den där planerade jobba hemma-dagen försvinna i takt med att den eventuella förkylning dottern hade, blev så mild att till och med hon själv undrade varför hon var hemma.

Vi inledde dagen med att göra chokladbollssmet, som sexåringen med buset lysande ur blicken fick äta ur skålen. Jag bjöds på ett par stycken rullade, men avböjde så jag misstänkte att de förutom strössel också var specialpreparerade i hostbaciller.

Sen övergick vi till helt nödvändiga saker som att måla naglarna. Sexåringen erbjöd sig att måla mina, men hon fick öva på sig själv. Det skvätte lite men hon hämtade ett skydd till golvet - årets pappersdeklaration kom därmed till användning.

Efter två vilodagar bestämde vi att hon var frisk. "Lite hosta men piggare än nån av oss" var omdömet vi gav henne. Jag ringde skolan och meddelade hennes återkomst inför morgondagen. Kaxighet har aldrig lönat sig. En timme senare visade termomtern 38,7.

Fanns det några chokladbollar kvar..?