Spa, solsemester, egen tid och annat energigivande i all ära. Jag måste dock, så här i påsktider, säga att jag nästan blir religiös när jag åker med dottern nerför backen medan hon varvar sång med glädjetjut och sanningar som "jag är så bra på det här!!!". En total känsla av ro mitt i det fartfyllda. Så energiladdande! Är det vad människor upplever i kyrkan tro?
söndag 20 april 2014
Skidåkning som religon
Det är nåt med de där bergen som många svenskar vallfärdar till i vintertid. Själv har jag spenderat delar av varje barndomsvinter i samma backar som mina egna barn nu fräser nerför. Kanske är det cirklar i livet, kanske är det bara att mina egna föräldrar hittade samma lugn som jag finner så snart vi börjar högtrycksutjämna i höjd med Malung.
Spa, solsemester, egen tid och annat energigivande i all ära. Jag måste dock, så här i påsktider, säga att jag nästan blir religiös när jag åker med dottern nerför backen medan hon varvar sång med glädjetjut och sanningar som "jag är så bra på det här!!!". En total känsla av ro mitt i det fartfyllda. Så energiladdande! Är det vad människor upplever i kyrkan tro?
Spa, solsemester, egen tid och annat energigivande i all ära. Jag måste dock, så här i påsktider, säga att jag nästan blir religiös när jag åker med dottern nerför backen medan hon varvar sång med glädjetjut och sanningar som "jag är så bra på det här!!!". En total känsla av ro mitt i det fartfyllda. Så energiladdande! Är det vad människor upplever i kyrkan tro?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar