Påskafton. Bakterier. Och Fredrik Swahn!

Jag vaknade med tuppen och insåg att jag var trött på att ha ont i halsen. Efter att barnen hittat sina påskägg, som gömts utomhus på så uppenbar plats att jag inte ens hann trycka på "on" på kameran innan de var funna, checkade jag in på vårdcentralen vid halv elva. Det var kö och jag fick med mig att "...det i alla fall tar mer än två timmar". Jag frågade då om de inte hade något system så de kunde ringa upp en stund innan det är min tur? Det hade ju varit smidigt, hann jag lägga till, innan jag såg hennes förfärade min som indikerade att hon tänkte något om att "Är hon från framtiden eller? Ringa upp...? Hon är ju här nu. Hon får väl vänta som alla andra. Vem tror hon att hon är..?"  (Hade detta varit en film hade hon också avgett en rejäl fnysning som eventuellt hade gett mig alla de baciller jag inte redan har).

Vi körde därifrån för att chansa på att återkomma om ett par timmar. En kvart senare började treåringen klaga på att hennes infekterade finger gjorde ont. Vid närmre titt såg det inte fräscht ut. Vi hade tänkt vänta med den pucken till sydligare breddgrader, men tydligen icke. Tillbaka till vårdcentralen och maken fick gå in ensam med henne. Vore pinsamt om någon trodde att jag försökte mygla mig in med hjälp av en dotters lidande. Som om jag hade en plan om att följa med henne in till doktorn och väl därinne trycka undan henne och fläka upp gapet och lysa in med medtagen ficklampa och därmed fiffla till mig behandling minst en timme innan min ordinarie plats i kön. Det vore ju vansinne. Så tänkte jag inte alls inte alls inte alls inte alls inte alls.

Maken däremot hade visst gått en charmkurs jag missat. Efter tio minuter med den barska damen i luckan hade han fått till en bokad tid två timmar senare, samt löfte om att vi skulle kunna gå in tillsammans, dottern och jag, så att det skulle vara lite smidigt för oss.

I väntan på vår tur åkte vi till Fågelboet och åt våfflor. Min make satt och ryckte med huvudet hela tiden åt vänster varje gång jag tittade på honom och jag började tro att han också behövde tid på någon sorts vårdklinik. När sällskapet bredvid oss gått, väste han teateralistiskt till mig, att vi med stor sannolikhet just hade ätit våfflor med världsartisten Avicii! Vilken grej! Inte en paparazzi så långt ögat nådde och mitt ute i svenska fjällvärlden. Så otippat!

Jag, som suttit och blegat avundsjukt på just det sällskapets dubbelvåfflor, var inte lika övertygad. Allt jag sett var en tonårig pojke, hans syster och två föräldrar i 60-årsåldern. Ingen stjärnstatus alls (förutom de DUBBLA våfflorna då). Jag kan inte se skillnad på Oscar Zia och Anton Ewald, men jag var rätt säker på att den här finnige 18-åringen inte var Avicii. Det visade sig att maken inte var så övertygad om det heller, han har ingen aning om hur någon ser ut om de inte spelar fotboll eller är Robbie Williams. Aningarna om Aviciis närvaro var egentligen att mamman var väldigt lik Aviciis mamma, Anki Lidén. Vi avslog dock det hela efter närmare kontroll. Nej, vi frågade inte, men vi gjorde diskreta efterforskningar och kunde sedan avfärda vår nära-Avicii-upplevelse med att det egentligen var en Anki Lidén - kopia.

Vi återvände till vårdcentralen där det snabbt konstaterades att hobby-läkaren i mig hade rätt. Samma diagnos till oss båda, streptokocker, som satt sig i finger respektive hals. Två recept på penicillin senare var vi därifrån. Utanför mötte jag en glädjestrålande make. Han såg förstås lite orolig ut när jag förklarade läget, framförallt när han insåg att han nu också var i riskzonen för samma bakterie, men hans entusiasm över den kändis han nyss träffat samt pratat med SAMT ropat in dennes dotter som satt ute i solen och väntade på sin tur på vårdcentralen, överskuggade för stunden hans eventuella streptokocker-rädsla. 

- Det blev en kändis idag! Jag har just träffat Fredrik Swahn!!!
- Eeeh...vem?
- Fredrik Swahn! Kolla, där är hans bil!

Den enda svan jag känner till är Gunde Svan, och det var ju uppenbarligen fel. Fredrik Swahn...ringde ingen klocka. Maken var dock lika exalterad för det.Vi spenderade eftermiddagen på skidor, och vi var så fullt upptagna med att hålla reda på två fartdårar i backen, att inget mer blev sagt om kändisspottingen i Sälen anno 2014. Förrän nu ikväll. Nyss bevittnade jag när maken gjorde en liten segergest och i glädje över påskaftonens uppenbara topphändelse utbrast:

- Tänk att det blev en kändis ändå idag! Det var kanske inte Avicii, men det var Fredrik Swahn!

Glad Påsk!