April, april…eller?

Maken ringde mig efter lunch idag. Han hade ett problem. Och en idé. Problemet var att han förstått att den högkvalitativa svensktillverkade grillkol från Bollnäs som vi använt de senaste fem åren, nu ska sluta tillverkas. Vi kanske inte ska kalla det sorg, men väl ett avbräck för honom i hans grillplanering. Jag var lyckligt  ovetandes om detta inferno av känslor som företagets beslut betyder för min make. Fram till dagens telefonsamtal. Han vabbar idag och hade således hittat lite extra tid för att lösa världsproblem på. Det var tämligen oklart varför grillkolen skulle sluta säljas, och eftersom min make inte nöjer sig med att leva i ovisshet, så ringde han sålunda upp för bolagets säljavdelning.

Det visade sig att företaget som hittils levererat förstklassig grillkol från våra svenska skogar, nu skulle lägga ner. Tragiskt, var makens kommentar. Tro nu inte att min make nöjde sig med detta svar. Han spårade upp den enda återstående svenska koltillverkaren, och hoppet stod nu till att de hade återförsäljare i göteborgstrakten. Själva tillverkningen finns i Norrland. Maken ringde upp ägaren, som menade att de endast levererar grillkol på pall till kunder söder om Sundsvall.

Ahaaaaa, förmodar jag att min mycket uppfinningsrike och praktiske giftashälft tänkte, strax innan han ringde mig och föreslog att vi kunde beställa en pall grillkol från Norrland. Låt mig vara tydlig här: en pall grillkol. 36 säckar. Á 50 liter.

Tro mig. Jag hade en del invändningar redan i telefonen mot detta grillkolsäventyr. Och vi har diskuterat saken igen ikväll. Min make hade dock svar på det mesta. Vi delar pallen med grannarna naturligtvis! Alla vill väl ha premiumkol att grilla med!?, argumenterade han. Men om ingen annan bryr sig om svensktillverkad grillkol och lika gärna köper Icas baltikumproducerade dito, försökte jag. Klart de vill ha svenskt grillkol, blev svaret. Efter mina tjugotusen invändningar och flertalet skeptiska kommentarer om hans nyvunna företagsamhet, dräpte han diskussionen med jämförelsen med Bert Karlsson. Tror du han satt hemma och gjorde konventionella saker dagarna i ända? Där ser du! Vi måste tänka utanför ramarna här.

Vem kan argumentera mot Bertkortet? Så nu står vi här. Maken har gjort en flyer att dela ut till grannarna om det högkvalitativa svenska grillkol som snart körs på pall från Umeå med destination Torslanda. Jag ser en framtid som grillkolsåterförsäljarhustru och håller tummarna för att min make slipper stå utanför Ica och kränga grillkol för halva priset framåt midsommar. 

En del av mig beundrar hans beslutsamhet, övertygelse och förmåga att göra verklighet av sina tankar. Den andra delen av mig önskar att jag fick skriva april, april nu. Men det vore ett omvänt skämt för detta är alldeles sant. Tror jag. Eller..?