Nysnö, ett par minusgrader och blå himmel! En morgon i Sälen kan knappt börja bättre rent vädermässigt. Medan maken och sexåringen hängde i backen från förmiddagen, kurerade jag och treåringen oss i stugan. Hon med hosta och jag med en hals vars onda enda lindras av glass. Vi tog en promenad till backen och tittade på lyckosarna som fick åka i backen i solsken. Treåringen bad om att bli friskförklarad. Efter lunch var skidåkarna i familjen därmed en trio och jag stod nedanför som paparazzi.Lagom till afterskin gassade solen. Maken stod i skuggan ("för varmt") och svalkade sig med en öl. Jag vände ansiktet mot solen och hann nog med två, eller kanske tre, minuter innan den stora tröttheten slog till hos de två yngre. Det spelade ingen roll att hela miljön runt omkring liknade en scen ur en resereklam för svenska fjällen. Hade de zoomat hade de sett en trumpen sexåring och kissnödig treåring. Det var dags att gå hem.
Stugmys således. Barnen byggde en koja och stormade inne i sovrummet efter att krafterna återvänt. Vid ett par tillfällen såg jag scener passera revy för mina inre ögon, när vi sitter hos de hårt belastade ortopederna på Sälens vårdcentral och svarar "nej, i stugan" på frågan om dottern brutit armen i någon av backarna.
Efter middagen, som intogs som plockmat av barnen, var det dags att gå ut en sväng igen. Är det sol så är det. Ut. Promenad i vårväder men med inslag av snö - perfekt innan fredagsmys och påskmust. De två yngre stod för hopp och löpning, de äldre stod för räddningsinsatserna de gånger någon kom för nära smältvattenpölar djupare än en barnstövel.Så var det Let's dance. Nu borde de väl ändå vara trötta..? Jodå, rätt lugnt i soffan...blodvite hotade utbryta när treåringen besvarade makens fråga om hon kunde komma och sätta sig hos honom, med ett karatehopp och landade på hans näsa. Den höll.
Det blir skidåkning för mig med imorgon, inklusive en och annan glasspaus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar