Just i detta nu dricker jag en kopp kaffe i lugn och ro framför det femhundrade avsnittet av Laban och Labolina. Kaffet är mitt val, filmen är den yngsta febriga och förkylda dotterns. Hon tillfrisknade för mindre än en vecka sedan men startade en ny förkylningshistoria i lördags. Det smög sig förvisso på under eftermiddagen att hon hade feber. Hon bad vid halv sju om att få gå och lägga sig. När hon somnat vid 19 tycktes kvällen lugn för maken och mig. Den äldre dottern tog ett bad, och vi skulle precis ta en sipp på ett glas vin, när vi hörde ett gurglande ljud från treåringens rum. Det är ett sånt där ljud som alla som har småbarn vet precis vad det betyder. Ändå stelnade vi till ett par sekunder båda två. Nä...? Det kan väl inte...? Hon mådde ju inte illa..? Sista hoppet släcktes när vi möttes av kräkkaskad utan dess like och en liten tjej som fick bada två gånger innan hon slutade stinka. Lördagskvällen blev därmed inte riktigt som vi tänkt oss...
Tolv timmars sömn för det sjuka barnet gjorde susen med henne och hon var rätt pigg när hon vaknade. Maken och jag turades dock om att tvätta lakan, kläder, väggar, golvlister och gosedjur till långt in på natten. Sen sov vi med varsitt öga och öra öppet. Blekast i familjen var nog vi dagen efter.
Imorse var det således rätt skönt att kunna ligga kvar i sängen. Det spöregnade klockan 7 när maken och sexåringen gav sig av, och även om treåringen vaknade strax efter så är det en rätt så angenäm uppgift att sitta här i soffan. Min uppgift idag blir att torka näsan var tredje minut när den lilla mahardjan ropar "papper!" och förväntar sig omedelbar åtgärd. Adderar ett glas c-vitamin och några
Esberitox till mig själv och trycker på Play igen. Laban rullar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar