Helt sjukt

Igår var alla på rätt plats. Idag var motsatsen total. Med två sjuka barn, varav ett behövde kollas på vårdcentralen och en förälder som själv hade ett inplanerat läkarbesök, så har den här dagen varit ett sammelsurium av vita rockar, fika, febermätningar, glasspinnar, googlesökningar och film.

Den äldsta fick feber igår kväll och var oblygt förtjust över att det nu skulle vara hennes tur att få krypa upp i knä, äta glasspinnar och få odelad uppmärksamhet. Föga anade hon att hennes lillasyster, som igår blivit friskförklarad för andra gången inom loppet av tio dagar, hade fler ess i rockärmen. Det började med en liten röd prick på underarmen. Jag googlade allt från mollusk till harpest, medan min make något mer sansat menade att vi i alla fall kunde avvakta 12 timmar innan vi kontaktade giftcentralen.

Under natten hade treåringen accelererat upp och vaknade med betydligt fler röda prickar i ansiktet och de liknade inget vi hittils i vårt sexochetthalvåriga föräldraskap sett. Sexåringen var lite besviken över att hennes feber var av mer normal karaktär, än systerns konstigheter, om än dock rejält förhöjd. Treåringen vann dessutom på homerun när hon till sin samling prickar kunde uppvisa ett ilsket rött och lätt svullen fingertopp med vita inslag som dessutom värkte.

Medan sexåringen kurerades hemma, tog jag treåringen till vårdcentralen. Två timmar senare gick vi därifrån med ett bandagerat finger, klistermärke och diagnostiserade prickar. Orsaken till prickarna var förvisso något osäker, men jag fokuserade på läkarens ord att "hon smittar inte" och "hon kan gå på dagis".

Sexåringens besvikelse över att ha missat en hel sjukdag ensam hemma med sin mamma eller pappa var, för att uttrycka sig milt, väldigt tydlig. När vi skulle glädja henne med favoriträtten pannkaka till middag, var halsen för ond för att hon skulle kunna äta. Det ser alltså ut som hennes dröm därmed går i uppfyllelse imorgon.


Om inte lillasyster hittar något att kontra med inom 10 timmar.