Helt friskt (!?)

Vågar man hoppas att prickar, infektioner och febertoppar är över för denna gång? För mig väntar sedan länge inplanerad tjejkväll i vårvackra Varberg ikväll, och det skulle uppskattas om den kunde genomföras som planerat. Det vore i så fall första saken denna veckan som gick helt enligt plan. Maken var tröttast av alla vid gårdagens fredagsmys, och menade att han aldrig varit så trött nånsin efter att ha "...jobbat en hel vecka!". Just den här veckan kanske våra respektive arbetsgivare snarare skriver 2,5 arbetsdagar i protokollet, men ändå. Det var ju inte direkt en promenad i parken att vara hemma heller.

En av de saker jag inte hade en aning om innan jag blev förälder, är detta med att sjukdomar lurar i hörnen och omkullkastar alla planer på ett fåtal minuter. En unge kan vara pigg nog att hoppa i soffan, för att sekunder senare kaskadkräkas över en nyss kemtvättad matta. En annan kan cykla sjuttiotusen varv runt radhuslängan och sjunga i högan sky, för att minuter senare ha feber och snorfors nästföljande fem dagar.

Å andra sidan. Sjuka ungar kan tillfriskna mirakulöst snabbt också, medan föräldrar som fångar samma baciller ett par dagar senare blir däckade och önskar att någon kunde väcka dem i maj när värmen är här. Tre år senare.

I torsdags kändes möjligheten att lämna två febriga barn i knät på min make lockande, men icke så trolig. Idag, med två timmar kvar till avfärd, ligger möjligheten öppen som en raksträcka...vågar man börja hoppas tro..?

 Trött.

Pigg.