Gomorron!

Igår vaknade jag av att femåringen spelade Gangnam Style väldigt nära mitt högra öra. Kanske inte ett uppvaknade jag kan rekommendera, men eftersom hon själv hävdade att det var för att hon ville att jag skulle vakna till hennes favoritsång, så var det ju bara att mota bort morgonjävulen som ville kasta ut henne ur sovrummet, och istället lyssna på min bättre jag som kramade om henne och sa gomorron. Klockan var då halv sju.

Efter en stund anslöt tvååringen med sin egen skönsång. Den var betydligt trevligare för trumhinnan. Jag var rätt yrvaken fortfarande och jag fick filma henne i smyg, för annars hade hon aldrig sjungit klart. Hon vill nämligen se sig själv hela tiden. Vet inte vad hon fått det ifrån.