För en vecka sedan flyttade alla – alla – på vårt kontor ut i ett öppet kontorslandskap. Vd, personalchef, kommunikationschef, alla. De flesta insåg fördelarna med att sitta tillsammans utan avskiljande väggar, men lite orosmoln fanns det förstås innan flytten; hur gör vi med (o)låsta skåp, blir det platsbrist och vem som egentligen ska städa pentryt?! Jag höll låg profil när flytten kom på tal, något ansträngande för en person som mig, men jag hade fullt upp med tankarna inombords; Herrejestanes, hur ska detta gå?!”.
Jag har hög stämma. Och bra självinsikt. Jag kan inte viska eller smyga. Jag övat och försökt i 25 år, men varken min kropp eller mitt sinne klarar av längre stunder av försynthet eller tystlåtna aktiviteter. Ibland är jag nöjd över att ha fört ett lågmält samtal, varpå någon flera meter bort plötsligt blandar sig i samtalet, och jag inser att lågmäld i min värld uppenbarligen inte är i nivå med andras.
Nu har vi suttit en vecka i landskap. Fönster från golv till tak, ljusa möbler och en lounge att dricka sin morgonlatte i. Lunch med kollegor, som jag tidigare bara hejat på, som slutade med skrattanfall av den grad att man lever på känslan i flera timmar och inte låta bli att skratta till när man tänker tillbaka på den. I övrigt talade jag i låg ton, var glad över heltäckningsmattans dämpande effekt och log istället för att gapflabba. Måndag och tisdag fick jag nog rätt höga poäng.
På onsdagen ringde min dotter. Min 2,5-åriga dotter var hemma och ville berätta för sin mamma om den milstolpe i livet som just inträffat.
- MEN HEJ ÄLSKLING! ÄR DET DU SOM RINGER? SÅ ROLIGT! VAD SA DU..? HAR DU BAJSAT? PÅ TOALETTEN? NÄMEN! ÄR DET SANT? KOM DET BAJS I TOALETTEN, SÅ DUKTIG DU VAR SOM SA TILL ATT DU BEHÖVDE BAJSA!
Helt i min egna värld avslutade jag sedan samtalet och satte mig att jobba igen. På torsdagen missade i alla fall ingen av mina närmaste landskapsgrannar att jag åt penicillin mot urinvägsinfektion, och på fredagen gick jag all-in och lät mina barn komma på besök.
Jag måste säga att första veckan gick över förväntan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar