Aventuras en las pampas!

Idag är det exakt sju månader kvar tills vi sitter på planet mot Sydamerika. Vi landar i Buenos Aires den 1 december. Vi har sedan några dagar att acklimatisera oss på innan vi tar oss vidare till en liten stad 1,5 timme därifrån. Där sitter vi upp på hästryggen för att spendera två veckor som cowboysare i vildmarken på argentinska pampas. Vi ska rida på gauchovis, western-style a la Argentina, på Criollo-hästar.

Vår femåring är proffset bland oss när det kommer till ridning. Jag har tagit fyra ridlektioner och tänker att det nog räcker. Jag har dock fått klart lärt mig hur tungt det är att sköta en häst - jisses vilka muskler det ger att mocka, rykta och fixa allt runtomkring. Makens riderfarenhet hittills är inte så imponerande, men han är inbokad på intensivkurs över Kristi Himmelfärd för att komma ikapp. Den enda helt utan erfarenhet är den blivande 3-åringen. Men hon är lovad en mindre häst. Om inte det fungerar så ska hon tydligen kunna sitta på någon sorts specialsadel framför någon av proffs-cowboysarna som ska med på ritten. Det löser sig.

Enligt researrangören ska vi ha med oss bland annat följande: två par ridbyxor, en varm tröja, två fleecetröjor, en varm tröja för kyliga kvällar, ridstövlar eller ridskor/vandringsskor, långärmad t-shirt, en hatt eller ridhjälm, varma avslappnade kläder för kvällsunderhållningen, bra solglasögon och solkrämer.

Vi bor i tält på nätterna (vilket jag inte gjort sen den gången min pappa, syster och jag tältade i Gränna en natt och jag slog ut en halv framtand på en flaska), och vi har varsin sadelväska för våra prylar. Vi får resa lätt och kommer nog lukta illa när vi kommer fram. Men jag hade inte kunat hålla reda på massa väskor också, jag kommer ha fullt upp med att ha koll så vi inte villar bort oss på Pampas. Det finns inga vägar eller så, de lokala guiderna hittar tydligen ändå. Det får vi verkligen hoppas tänker jag, ingen av oss kan ett ord spanska så vi kan inte fråga efter vägen. Vi har dock bokat in båda barnen på spansklektioner under hösten, med start i september. Dottern som börjar nollan får utökad skolplan och blivande treåringen får besök av en privatlärare på dagis två timmar varje vecka. Jag vill gärna att de ska kunna förstå instruktioner och kunna göra sig förstådda. Maken och jag har köpt en nätkurs i spanska som vi ska plöja. Vi får se om maken kanske minns något från sin resa i Amazonas för hundra 15 år sen.

Idag tog vi vägen förbi Hööks i Kållered och provade oss igenom lagret av ridbyxor, stövlar och mera vi behöver ha. Barnen kommer väl växa en del innan avresa, men vi ville se lite vad som fanns. Vi köpte några saker, bland annat ridkängor med stålhätta till storasyster och en snygg hatt att smälta in på pampas med för maken:

Vi har ingen bokad hemresa, eller ja, det har vi, men den är öppen. Vi får se hur vi gillar't. Jobb och skola måste vi ju passa, men både jag och maken kan jobba på distans ett tag. Nollan är ju inte obligatorisk på något sätt, och ett par månader i Sydamerika väger ju upp nybörjarmatte och svenskt januariväder.