Men ändå. Trots allt det där, eller kanske tack vare det, så är maken och jag överens om att den där exakta stunden, som oftast inträffar vid åttatiden på kvällen hos oss, de där minutrarna precis efter att barnen somnat, och det blir...tyst. Den stunden. Den är utan tvekan på topplistan över dagens bästa stunder.
Det sägs att vissa par jonglerar sig igenom livet i ett högljutt och rasande tempo, för att när barnen sedan flyttat upptäcka att ojdå - vem är du på andra sidan bordet? Har jag något att säga dig?
Det högljudda och ibland uppskruvade tempot stämmer på oss. Men jag är inte ett dugg orolig för det andra. Oooh nej. Vi kommer istället slänga oss ner på närmsta stol, pusta ut, hugga en kaffe, andas en stund och sedan säga:
- Ok, så där ja, var var vi nu?
-Jo, där du skulle berätta i juni 2010..?
Sen kommer vi ha att prata om i dryga 20 år i alla fall.
Rofyllt. För alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar