Vargskogen

Ungefär samtidigt som jag skrev förra inlägget bestämde sig vargen för att lämna Torslanda och simma över till Kungälv. Jag drar ju inga paralleller, men det var ju bra timing. Yngsta och jag vågade oss därmed ut på en skogpromenad idag medan maken var med storasyster var på simskola.

Skogsmulle *2

Tanken från min sida var att gå upp till en damm och titta på ankorna, samt utforda dem och oss själva. Det gjorde vi också, men solen strålade och eftersom jag ändå hade tagit på mig joggingskorna, med tanke på vargen, så tog vi hela rundan på fem kilometer. Ha, det var väl inget tänker ni - nänä, men med en snart 3-åring i sällskap som i versaler talade om att hon skulle "SITTA VAGNEN" ena stunden och "KÖRA VAGNEN" tre nanosekunder senare, så tog det sin tid. Men tid hade vi ju. Vad vi inte hade var en krocksäker vagn, men den är ju inte direkt ny så dagens träd mår kanske sämre än vagnen efter de flertalet krockar min yngsta dotter är skyldig till.

Förutom joggingskorna som förebyggande vargskydd, så spanade jag också hela tiden efter klätterbara träd. Det fanns en del, och några av dem var nerfallna. Det var dottern mycket bekymrad över, och sa upprört flera gånger att hon skulle ta med klistret nästa gång. Japp. Lycka till med det.

Förutom ankor, vargspaning och krockar a la mass, så gick vi förbi både tomtar, troll och - taaadaaa, en snart 3-årings dröm - ett NAPPTRÄD! Tomtarna och trollen var utplacerade på i en skogsdunge och vi har sett dem förr, men nu såg dottern dem på riktigt. De fick stryka på foten för de nappar jag antar att andra barn fått lämna ifrån sig för att sluta med otyget nappen. Den här historien hade ju varit rolig så här i efterhand om hon fått en chans att göra det jag tror hon hade siktet inställt på - hugga en napp och springa med vargkliv därifrån. Nu fick hon ju inte det. Men hon klättrade, kröp och krälade i jorden och leran och var nöjd med det när napparna hade förklarats smutsiga som en bajs.

Jag minns inte supermycket från de skogsutflykter mina föräldrar påstår var vanligt förekommande under min uppväxt. Jag ser dock fram emot att ruska på huvudet och se oförstående ut när yngsta dottern om 20 år berättar om sina skogspromenader med inslag av vargjakt, nappbajsar och ihopklistrade träd.