Vad blir det för mat?

För några veckor sen tröttnade jag på makaroner och korv, makaroner och fiskpinnar och makaroner och köttfärssås. Mest tröttnade jag på att alltid hamna i samma varv med kyckling, lax och köttfärs. Och på att variera makaroner med spaghetti och tortellini. Kanske kände vår yngsta familjemedlem samma sak, för hon valde att själv börja experimentera med nya ingredienser och komponerade sin egen middagstallrik:

Fiskpinnar och popcorn. 

Jag beställde Linas barnmatkasse och fick 8 april som leveransdatum. Jag hade ju hunnit glömma detta, och blev överraskad när jag fick mejlet i förra veckan om matsedeln inför kommande vecka. Bara det. Någon bestämde maträtterna åt mig! Jag hade nästan kunnat betala för bara det (nästan sa jag, kära make). Sen öppnade jag menyn och blev minst lika överraskad igen. Bland tacogryta, quesadillas och mumsig nudelwok stod det följande: Prinsens mosbricka med bläckfiskkorv och gurkig sås. Jag tar det igen: BLÄCKFISKKORV!

Jag vet inte vad ni ser framför er, men förutom att jag undrade om det ens var lagligt med tanke på mängden bläckfisk det borde gå åt servera åtskilliga svenskar bläckfiskkorv, så funderade jag på hur vi skulle få barnen att äta små små kompisar till Nemo? Sen fokuserade jag på ordet korv istället. Vad har de gjort? Mosat bläckfiskarna? Tryckt ner dem i korvskinn? Jag såg små svarta pyttekorvar som troligen liknade genitalierna på en hund mer än en klockren maträtt för barn. Eller vuxna.

Igår kväll skulle leveransen komma. Jag väntade och väntade. Barnen sov. Maken var på styrelsemöte. Jag var mätt. Men jag var så nyfiken på bläckfiskkorven! Till slut ringde chauffören och hade svårt att hitta. Jag fick guida honom genom radhusområdet och försöka hålla mig från att yla något om hur ser korvarna ut…?!

Jag skyndade att packa in alla varorna, allting såg fräscht ut, men jag hittade ingenting som ens var i närheten av en liten hundpenis bläckfiskkorv. En stund senare fick mysteriet sitt ganska enkla svar, ett svar som nästan fick mig att skämmas lite. Hur kunde jag tro att någon tänker servera krossad bläckfisk i korvskinn? Så klart var det så här maten skulle serveras:

För den med sämre syn, eller lika trög fantasi som jag, kommer här en mer rakt på bild:

Och som jag mosade, stekte och skar. Barnen lämnade mig ifred (ingick det?) och maten blev klar på en halvtimme. Jag behövde inte tänka, bara läsa och utföra. Det ger jag fem bläckfiskkorvar av fem möjliga.