Premiär: årets första vab!

Nej, det är ingen önskerubrik - vi har inte tagit ut en vabdag på denna sidan året för något av barnen. Vi seglade undrande genom vabruari och tänkte att snart, snart kräks vi. Eller börjar yra i feber. Eller får löss. Eller något annat ovälkommet. Men icke. Nada. Nån snorkråka här och där, men inget som krävde sängläge för barnen och diskussioner om vems möten och åtaganden som var viktigast för dagen.

Tills idag. När yngsta blir förkyld så får hon nästan varje gång falsk krupp. Inte så allvarligt, men tillräckligt för att både hon och vi ska vara nattvakna. Imorse lät varje andetag som en storrökares, så beslutet att hon skulle vara hemma idag var givet. Jag var rätt trött själv imorse så jag erbjöd mig, efter en snabb titt i kalendern, att vara hemma. Efter 3,5 år med vab så hände nu något som aldrig hänt innan. Vi ville båda vara hemma. Jisses. Till slut enades vi om halva dagen var.

Jag tyckte ändå jag drog högsta vinsten som fick en lugn morgon i mysbyxor. Jag såg framför mig en kopp kaffe i soffan framför Bompa med liten dotter i knät. Så här i efterhand var det nog någon annans dotter jag såg, inte var det min i alla fall. Tio minuter efter att maken och storasyster lämnat huset var det fullt ös på "sjuklingen".

Hon röjde exakt fram till klockan 13 när jag satte oss i bilen för att åka och möta maken i stan för avbyte. Då stensomnade hon. När han övertog en sovande dotter och satte sig bakom ratten så tror jag att han var rätt nöjd med att ha tagit eftermiddagspasset och jobbat klart för dagen.

Peace!