How clean is your house?

Det började i söndags förmiddag med att vi skulle sätta upp ett par tavlor på fyraåringens rum. Maken gick ut i förrådet för att hämta en…ett verktyg. Han kom in 45 minuter senare, efter att ha startat den orgie i städa, rensa, slänga, organisera samt röja som inte avslutades förrän ungefär 36 timmar senare när jag stod vid midnatt och tvättade håret. Just det hörde inte till röjningen, men ändå.

Det kan ju låta som vi hunnit en hel massa, och ja, visst, för att vara oss. Men det skapas ju en del avbrott i att minsta lilla klistermärke som eventuellt vill slängas av mamman, ska ifrågasättas av barnen. När storasyster var hos en kompis passade jag på att tjuvaktigt slänga ner stora delar av hennes leksaksarsenal i en svart soppåse. Alla halvtrasiga leksaker från diverse snabbamatställen, plastattiraljer som låg i bitar och gamla reklamprylar. Hon är nämligen en samlare av rang. Dessutom har hon ju ett intensivt djurintresse, och jag vill gärna inte att hon ska dyka upp i ett av de där programmen där de till slut vadar fram bland staplar av skräp och har en tam inkontinent undulat som bästa vän.  Men än finns det hopp, när hon kom hem tackade hon för att jag städat hennes rum och har hittills inte nämnt de saker som försvunnit. Hon upptäckte ju istället en hel drös med nya som syntes bättre nu.

Förrådet var dock vår största framgång. Jag har hävdat att vi kan i princip slänga eller skänka bort hälften där inne, men jag tror att dottern minsann ärvt sina samlartendenser från sin far. Minsta lilla träbit som frun vill slänga ska ifrågasättas av maken. Vem vet när man behöver en skruv av just den sorten..? Eller kvarbliven en tapetrulle från förra omtapetseringen? Förrådet var så fullt att vi inte kom in om man inte klättrade över lådor och kassar med tio år gamla vinterjackor och väskor som köptes på en semesterresa för 15 år sen. Jag är nämligen inte så redig som det låter när jag klagar på de andra att göra sig av med allt de inte ser ett omedelbart behov av. Det finns en del saker jag har svårt att skiljas från, som till exempel den där kokosnöten som är karvad till en apa som jag köpte på Bahamas 1996. Men den får väl plats om nån annan slänger nåt av sitt…skräp..!?