Klockan ringde när barnen fortfarande sov, vilket i sig är ett brott mot naturlagarna. Vi snoozade febrilt på varsitt håll för att söka de sista små stunderna av sömn, innan resdagen och dess planerade kaos skulle börja. Till slut gick jag upp, knödde oömt på min make men fick ingen respons. Eller jo, han grymtade lite och fick till slut fram en fråga om jag möjligtvis fått en skymt av den som klubbat ner honom under natten? Ett glas Rosé var, och läggdags vid midnatt, är tydligen inte att föredra för två semesterfirande småbarnsföräldrar.
Vi hade som mål att åka kvart över åtta imorse hemifrån. Detta för att
anlända mina svärföräldrars hus vid nio, och sedan köra tillsammans
söderut, mot Danmark. Vi kom 45 minuter för sent till dem, och kom
istället iväg vid tio. När jag klagade på vår dåliga disciplin, och därmed förseningen som vi orsakat, menade min alltid positiva make på att "hade vi istället sagt avfärd klockan elva, så hade vi varit en timme tidiga nu!".
Nu rullar vi ner genom Halland, med barnen uppdelade i två bilar, kaffe i resemugg inom räckhåll och egen makt över radion. Det enda som stört oss hittills är en svag doft av frän svett. Maken, som vanligtvis svettas kopiöst mycket men aldrig luktar, fick bära hundhuvudet och anklagades för att vara den svettproducerande. Han tyckte det var märkligt, med ny deo och ny t-shirt så borde inte ens den 27-gradiga värmen utomhus påverka hans svettkörtlar på det viset.
Tyvärr började en känsla av overklighet smyga sig på mig efter en stund. Att jag duschade, det minns jag. Tvättade mig. Borstade tänderna. Och kläder har jag på mig. Men tog jag deo..?
Tydligen inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar