Alla älskar en underdog

Efter en varning från min egna vädergud mamma igår, övervägde jag att inför dagens tågresa packa en väska med värmefilt, kaffetermos, påssoppa och ficklampa. Det kändes dock lite som overkill när jag imorse lämnade Torslanda i gnistrande vintergryning.

Tåget mot Stockholm avgick på minuten enligt tidtabell från Göteborg. Under resans dryga tre timmar fick jag åtskilliga samtal och sms från både avsändarort och mottagarstad, med frågor om jag verkligen var på väg. Prick 3 timmar och 20 minuter senare rullade vi in en förvisso snöig, men dock lugn centralstation i Stockholm.

Jobba jobba jobba. Snöa snöa snöa. Stockholm var tyst, ganska öde, vintervackert och med ovanligt vit snö på gatorna. Som en hastigt uppkommen istid om man vill vara dramatisk (och det vill man), eller i alla fall snöstorm enligt alla medier. Det var nog värst utanför innerstan. I centrum yrde det förvisso en del snö, men temperaturen visade strax under noll grader och vinden slet inte ens av min mössa. Arbetskamraterna hade tagit sig från förorterna på samma tid som jag tagit mig från västkusten. Det märkliga är ju att förvåningen över snön i december verkade lika stor som om väderprognosen för december sagt + 23 grader och sol.

Värmande: mössa, halsduk och kalufs.

Sen var det hemvägen. Stärkt av morgonens prickfria resa kände jag att turen var på min sida. Tåget skulle avgå 15.10. I rulltrappan ner till centralhallen insåg jag att det kunde bli problem. Hallen var packad med folk. Alla stod med blicken vänd mot den svarta tavlan med gula siffror och bokstäver, som otippat nu blev centrum för allas tillbedjan och hopp. Första budet för mitt tåg hem var 15.15. Det var tyvärr kattguld. När klockan var 15.20 kom nästa bud - 16.00. Exakt samma tid som alla andra tåg på tavlan. De flesta som likt mig stod med näsorna i vädret och studerade tavlan med vårt öde för kvällen i gula siffror, hade stått i samma position sedan innan lunch. SJ lovade tider som flyttades fram med 30 min-intervall. Siffrorna som nu sa 16.30 läste de flesta av oss som ett ironiskt ELLER HUR?! Om man tittade riktigt noga så kunde man se små, små djävulshorn på siffrorna.

Jag tänker inte gasta om att sluta åka tåg.  Vad är alternativet? Alla flyg var inställda idag. Buss är värre än mjölktåget och jag kör helst inte 100 mil på en dag. Då sitter jag hellre en stund extra och sörplar kaffe och läser en bok.

Med två timmars försening kom jag med ett tåg som skulle avgått tidigare på dan. Sittplatser till alla hela vägen till Göteborg och SJ-personal som borde söka jobb på närmaste lyxkrog - de tog service till en ny nivå (upp). Men det var en bonus. Jag var mest glad över att filten och ficklampan inte behövdes, och att jag slapp övernatta i ett iskallt, mörkt tåg. Alla älskar när en underdog levererar.

Efterlängad.