Ända sen snön kom har det varit förkylt här hemma. På andra advetn var det äntligen pulkapremiär i backen. Eftersom pappan i familjen hade ny vinterjacka som tydligen bara tålde att man stod och tittade på backen, och mamman hade fullt sjå med att få till ett "naturligt" julkort på båda barnen lyckliga i snön med leenden på läpparna, så föll själva åkandet och organiserandet på döttrarna själva. Det visade sig gå alldeles utmärkt. Storasyster låtsades att pulkan var en hund, och drog således den gladeligen upp för backen. Lillasyster älskar fart och var exalterad oavsett hur hon tog sig ner för backen, några av åkturerna slutade i kullerbytta. Hon skrattade dock lika högt som de 8-åriga fartdårarna i backen ändå. Jag överväger att lura på henne en hjälm nästa gång.
Se upp i backen (inget av barnen knäckte styrkoden).
"Mitt armband" sa lillasyster.
Mooot värmen!
Efter backen sammanstrålade vi med vännerna från Halmstad hemma hos vännerna i Surte. Som i en Bullerbyidyll lekte barnen ihop i flera timmar. Fem
vilda barn i åldrarna två till sex år, och inget gick sönder eller plockades isär. En utomstående kunde dragit slutsatsen att hela bunten är extremt väluppfostrade. Inga missöden att tala om, ett barn fastnade lite i en skjutdörr, men det gick bra. Inga skador. Föräldrana kunde både äta potatissoppan (som den här
husmodern svängt ihop) sittandes runt bordet allihopa samtidigt, samt få dessert
vräka i oss limepaj och dricka glögg.
Andra advent blev en vinterdag som med råge väger upp de där iskalla snöiga morgarna när båda barnen vill bli burna till förskolan och man samtidigt ska ha med sig väska, extrakläder (som någon vägrat ha på sig) och gärna sina egna skor innan man lämnar huset. Då är det bra att sådana här dagar finns som motvikt. Astrid Lindgren hade inte kunnat skriva andra advent bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar