Hejdå 2012 (och en liten årskrönika)!

Så var den här. Förändringarnas dag, ut med det gamla och in med det nya. Nyårsafton tänker ni, jojo, det var ju en klyscha hon drog till med. Visst är de nyårsafton, men här tog livet ett stort kliv in i nya banor redan igår. Det började med en biltur som urartade när lillasyster gång på gång slängde sig efter växelspaken samt kickade sin pappa (som körde) med sin känga på armen när han försökte hindra henne. Det var med andra ord dags att flytta bak hennes bilbarnstol och låta båda barnen åka i baksätet. Idag var premiär och förutom hennes fråga var femte minut om ”var är mamma?” så gick det bra (jag satt i passagerarsätet fram och hon satt bakom mig). Vi hade planer på att även installera en ljudavskiljare mellan framsäte och baksäte, men avstod.

På kvällen igår var maken ensam med barnen när jag var på födelsedagsmiddag för den här tjejen. Läggningsrutinerna ballade ur fullständigt när samma dotter som stod för kickandet, också lyckades klättra ur spjälsängen på egen hand. Efter två lyckade utbrytningsförsök och en stressad pappa, somnade hon till slut i gästsängen (som nu blir hennes) och sov i 12 timmar utan knorr.

Vi lämnar bebistiden när vi säger hejdå till 2012, ett år som började svagt men tog sig ordentligt. En av vinterns absoluta höjdpunkter var när femåringen (då 4,5) lärde sig åka slalom och såg ut att njuta lika mycket av det som sina föräldrar. I april gjorde jag äntligen min ögonoperation och kunde inte vara mer nöjd. Maj kom med en semesterresa till Mallorca och det var en paus vi behövde. Från december till juni hade vi bara en vecka när vi alla fyra var friska, det var den veckan. Strax efter vi kom hem började jag nytt jobb, och i samma veva fick vi besked om att vi fått plats på nytt dagis för båda barnen.

Sommaren 2012 var första sommaren någonsin som jag inte spenderade största delen av på vårt älskade Hamburgö. Vårt sommarhus såldes hösten 2011 efter att vi inte kunnat komma överens inom släkten. En sorg på många sätt, och för mig en känsla av rotlöshet eftersom min mormor och morfars stuga varit min fasta geografiska punkt i tillvaron sen jag var riktigt liten.

Vi spenderade istället två sommarveckor på Gotland, och upplevde en sommarförälskelse i ön som dock svalnade något när vi kom hem, även om minnena fortfarande är varma. Tvååringen visade sig vara det vattendjur jag själv var när jag var liten, ju större vågor desto bättre och varför vara över ytan när man kan vara under?

Mooot vattnet!

I augusti började mitt nya jobb på riktigt och barnen började nytt dagis, en lycka som jag ofta tänker på. Jag litar helt och fullt på förskolan och ser hur tillfreds båda barnen är. Samma månad började femåringen på förberedande simskola, och har under hösten gått från att sitta på bassängkanten till att våga hoppa i först av alla, alldeles själv. Hon simmar jättebra, men fortfarande med dyna. Och hennes mor får sitta på nävarna för att inte klappa händerna varje gång.

Respekt!

Även på makens jobb skedde oväntade förändringar, men från ett läge det var osäkert vilka tjänster som skulle vara kvar, så har han nu delvis en ny tjänst som han stortrivs med. Sjukdomarna återkom i september och har hållit oss i ett järngrepp under hösten. Tack och lov är det sjukdomar av det slag som går över, alla runt oss har inte haft samma tur.

Utan våra fyra föräldrar och min syster hade vi inte fått ihop sjukdagar, ridlektioner och andra vardagsdelar i det liv jag är så tacksam för. Förutom att vi får hjälp, ger det också våra barn chansen att känna sina far- och morföräldrar i en vardag, inte bara på högtider och semestrar. Stort tack för det!

Och just, i detta nu, har barnen munnen fulla av Mariekex och sjunger tillsammans Blåsippan ute i backarna står i baksätet. Vad jag önskar för 2013 är endast detta, två lyckliga ungars skratt och lugnet hos deras föräldrar. 

Vänner (än så länge).

Mina hjärtan. Och huvudpersoner i bloggen.

Gott nytt år!

Ps. Min make påpekar efter att han läst denna text, att jag borde fått med att börsen gått upp 12 procent trots en svag inledning. Huuuuur kunde jag missa detta i årskrönikan över våra liv..?! ds.