Knäckad

Det är oklart huruvida det verkligen rinner knäck i mina ådror. Men känslan av tröghet som infinner sig på juldagen är behaglig. Jag misstänker knäckblandat blod då jag i år vann med knäckätartävlingen, som jag var ensam deltagare i. En total julgodissockeroverload i kombination med att jag för första gången sen i somras på länge kan sitta ner utan ett enda måste framför mig.

Jag hade trott att femåringen skulle avslöja tomten i år. Min make går förvisso all-in för att lura både henne och hennes lillasyster, men jag hade ändå en ond aning om att julklappsutdelningen skulle kunna sluta i bittra tårar och löften om att aldrig lita på oss igen (jaja, det kanske är att överdriva, men femåringen tycks ha ärvt någon dramatiska ådra). Det fanns dock aldrig någon tvekan. Trots feber satt femåringen rak i ryggen när tomten kom. Hon hämtade varje paket, mumlade tack men vägrade ta i hand. När tomten bad om en kram sa hon högt och tydligt nej och vände på klacken.

Tvååringen var glad tills hon såg tomten komma in genom grinden. När han närmade sig verandadörren började stora tårar trilla nerför kinderna. Hon fick en plats i soffan längst bort från dörren och var nöjd. Ungefär tre korta minuter senare var hon snabbast framme hos tomten och hjälpte till med alla julklappar, kramade honom och satt i knät. Tvååringens julafton slutade i total utmattning klockan 17.30. Hon somnade som en stock och sov i 15 timmar till 08.30 imorse.

Tomtefar, tomtemor och två ovetande nissar.

Jag var mycket nöjd med mina julklappar. Både dem jag fick och dem jag gav. Det var maken också. Han hade snappat upp två saker jag önskade mig, en bok och en hudcreme, och var mycket stolt över det. Cremen höll dock på att kosta honom (citat) "en hjärtattack" (ni ser var draman kommer från). När han skulle betala var priset i en något högre klass än han trott, och han övevägde att be kassörskan kolla så att hon hon inte glömt slå ut den tidigare kunden varor. Han hade dock hejdat sin fråga och betalat. Jag betvivlar dock att han såg så här glad ut som nedan.

Maken själv var mycket nöjd med sina paket han fick av mig (även om den segerdans jag hade förväntat mig uteblev). Han fick en önskad jeansskjorta och ett lukta gott-kit, vilket var väldigt mycket bättre än förra årets pastaslev om jag får säga det själv (även om han älskar pasta och sleven är 2in1 med parmesanrivare).

Julafton är mysig, rolig och traditionell men med många saker "att göra". Juldagen vinner varje gång över julafton i julefrid. Och i hur många knäck man hinner stoppa i sig.

Den som väntar på makens showdans blir tyvärr besviken. Det stod endast en cheddarost på julbordet, min moder beslöt att behålla sin. Oklart om detta berodde på att hon läst bloggen.