Hur blev Disney en hjälte?

Jag är lika splittrad som svenska folket verkar vara i frågan om det är rätt eller fel att Disney plockat bort tre karaktärer i Tomtarnas verkstad för att ”motverka stereotyper”. Ena halvan av landet surar och tycker inte att någon ska röra deras Kalle. Andra halvan anser att den första halvan är obildad som inte förstår att den svarta dockan är en nidbild av svarta människor.

Eftersom vi bor i Sverige tycker jag att det hela är att göra en höna av en fjäder, speciellt i ljuset av att Disney silar mygg och sväljer kameler. Hönan gäller båda sidors uppfattningar. De tre karaktärer som tagots bort är med i ett tecknat program som sänds en gång om året. Det varken förstör Kalles Jul, eller är så avgörande som stereotyper att det ger ett avtryck i svenska samhället. De allra flesta, tror jag, har inte ens reflekterat över att den svarta dockan är en nedsättande karikatyr, eller att gubben med skägg som dansar kosackdans tydligen är en nidbild av en jude. Den ljusa dockan är tydligen ”korkad”, de flesta ser den nog som...en docka (hur ser en smart docka ut?). 

Det faktum att jag och många med mig inte reagerat över stereotyperna är dock inget argument i sig. Stereotyper lever ju vidare just för att vi inte reflekterar över dem. Det är där myggen och kamelerna kommer in. Disney, som själva bidragit till att cementera varenda stereotyp som finns, blir plötsligt hyllade som hjältar. Aldrig har Disney fått så många stöd och support i sociala medier i Sverige. Disneys beslut kanske inte ska avfärdas som ett PR-trick, men de var naturligtvis vansinnigt medvetna om vilket genomslag det skulle få när ordvalen gjordes. De senaste dagarna har de fått publicitet i massor. För några dagar sedan hade väl ingen kopplat ihop Disney med kampen mot stereotypa roller i samhället?

Den här frågan är annorlunda i USA där slaveriet ligger bara ett par generationer tillbaka. Det är i Sverige det blir en höna. Lika liten betydelse som de tre borttagna karaktärerna har för mitt julfirande, lika lite tror jag att upprörda svenskar i något av lägren har myst åt smygrasism varje julafton alternativt hytt med näven åt respektlöst tecknade karaktärer.

Personligen finner jag det lika märkligt att så många svenskar väljer att glorifiera ett tjuvaktigt beteende varje julafton kl 19 i SVT. Men jag tror ju knappast att Karl-Bertil Johnsons jul får till följd att antalet kriminella ökar. Visst, många bäckar små heter det, men det krävs vansinnigt många mygg innan de kommer upp i storleken av en kamel.